torsdag 28 februari 2013

Vår Herre, kom!

2 Tess. 1:7-10
[...] Och det sker när Herren Jesus kommer från himlen och uppenbarar sig med sina mäktiga änglar, i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. Dessa skall bli straffade med evigt fördärv, bort från Herrens ansikte och hans härlighet och makt, när han kommer för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror. Ty vårt vittnesbörd har ni trott. Så skall det ske på den dagen.

Hur mycket ser vi egentligen fram emot då Jesus kommer tillbaka?
Jag ställer frågan till mig själv och begrundar. På något sätt kan mitt ande kan inte undgå att ge tillbaka ett något bekymmersamt svar.


Det är med stort bekymmer jag tycker mig se något som saknas bland många kristna idag. Vad tog den sanna och innerliga längtan och förväntan efter Jesus tillkommelse vägen? Apostlarna hade den definitivt. De levde med stor förväntan att Kristus skulle komma tillbaka i deras tid. Idag säger vissa: I en avlägsen framtid. Men Paulus skrev till Korintierna: "Därför saknar ni inte någon nådegåva, medan ni väntar på vår Herre Jesu Kristi uppenbarelse." (1 Kor 1:7) Korintierna väntade på hans tillkommelse.

Bibeln säger att alla troende har en visst mått av längtan, ty Anden i dem manar gott med suckar och de väntar på barnaskapet och deras kroppars förlossning. En som inte har någon längtan efter att få bryta upp är med stor chans inte frälst. 

Men jag undrar hur mycket denna väntan genomsyrar våra dagliga liv, vårt handlande och vår bön? Kan vi med Aposteln brista ut från djupet av våra hjärtan: Marana tha! När blickade du upp till himlens skyar med ett nödfullt hjärta och ropade med ivrig längtan efter hans tillkommelse sist?
Marana tha: Vår Herre, Kom! En som är bunden vid något i denna värld kommer inte att kunna göra det. När jag var utanför Kristus ville jag inte att Han skulle komma tillbaka innan jag hade hunnit gifta mig och skaffa familj. Det kan tyckas oskyldigt för en del, men Herren var noga med att påpeka att kärleken till Honom skulle vara långt större än den till vår egen familj. Kan vi fröjda oss med outsäglig glädje, om vi visste att Herren skulle komma nästa timme?

En anledning till varför denna ivriga längtan efter Jesu tillkommelse inte finns hos en del så som den borde finnas och som den fanns hos de första troende tror jag beror dels på dålig undervisning. För de första troende var Jesu återkomst inte enbart ett abrupt avslut av deras liv här på jorden. Jesu återkomst innebär en uppståndelse från de döda, samma uppståndelse Paulus satte sitt hopp till, ty han HOPPADES om att nå fram till uppståndelsen från de döda! (Fil 3:11) Troende bör vara väl medvetna om de dödas uppståndelse eftersom det är kärnan i den kristna tron. För de hoppets skull, som profeterna talade om stod Paulus fängslad. De döda skall uppstå - några till evigt liv och andra till evig förtappelse. Vid uppståndelsen från de döda, när Herren kommer tillbaka, börjar domen!

Församlingen i Tessalonika var oroliga över de som hade insomnat/dött. Paulus ger dem inte vilken tröst som helst. Han förklarade grundligt att de som insomnat i Kristus skall uppstå vid Hans återkomst och sedan för alltid vara hos Honom. Kan det vara så att hos de som inte ser med brinnande förväntan fram emot Herrens återkomst har en bristande förståelse om dess stora innebörd?  Traditionen påverkar inbillningen om att efter man har dött i sin kropp så har man på något sätt nått det slutgiltiga målet för allting - Jesu återkomst blir för dessa inte mer än ett förkortat avslut på deras liv. Skriften förklarar däremot tydligt att den nya skapelsen och våra kroppars frälsning sker när Jesus åter igen uppenbaras och skall hålla domen. Jag inbjuder dig att läsa 1 Petrus kap. 1; Vilken förväntan, vilka beskrivningar, vilken vikt läggs inte vid den kommande frälsningen! Vid Herrens återkomst!

Min vän, loppet du springer är inte över för att du en gång trodde och räknades som rättfärdig, "ty vi är Kristi hans vänner OM vi ända till slutet stadigt håller fast vid får första tillförsikt." (Hebr. 3:13).
Detta hopp om Herrens återkomst orsaken till varför vi skall glädja oss när vi nu en kort tid får utstå prövningar (1 Petr. 1:6). 


Spänn därför bältet om livet och var vakna och sätt ert hopp helt och fullt till den nåd som skall komma er till del, när Jesus Kristus uppenbaras. (1 Petr. 1:13)
Att vara vaken var något vår Herre ett flertal gånger påminde oss om. Vad betyder det att vara vaken eller sovandes? Jag tror inte att de som sover är de som har dålig koll på vad som händer runt om i världen. Man är inte nödvändigtvis vaken endast för att man är kunnig i konflikten i mellanöstern t.ex.. En vaken människa är en med ande som ständigt ber i en kropp som vandrar i ljuset av Domens dag, Jesu Kristi uppenbarelse. Den vakne är ständigt beredd på Herrens tillkommelse och ser noga till att han inte låter sig fästas vid denna världen, som skall förgås. Den vakne människan lever sitt liv utifrån ett evighetsperspektiv och väl medveten om att dagarna är onda och korta. Att vara vaken är att vandra med Gud med en brinnande tro och levande hopp till Frälsaren. Att ha sin lampa brinnandes och vara vaken är pararellt med varandra, ty i samma liknelse säger vår Herre:
"Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! Men han svarade: Amen säger jag er: Jag känner er inte. Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer." (Matt. 25:11-13)
Måtte vi vara kända av vår Herre och passionerat hålla budet han gav oss! 
"Kärleken gör inte något ont mot sin nästa. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse.
Och det skall ni göra, väl medvetna om tiden, att stunden redan är inne för er att vakna upp ur sömnen. Ty frälsningen är oss nu närmare än då vi kom till tro."             (Rom. 13:10-11)

Ser vi dagligen fram emot denna räddning? Riktar du blicken uppåt och förnimmar Konungens återkomst, Honom som du ännu inte har sett, men älskar? Bröder, låt oss göra som vår Herre instruerar oss att göra: vaka! I Markus 13:35-37 säger Jesus tre gånger åt oss att vaka. Han menar allvar! En oandlig människa kan omöjligt vaka, lika väl som en utan hörsel, lukt, syn, känsel och smak kan vaka över något materiellt.

Vår Herre steg upp till himlen och på samma sätt skall han komma ner. Låt oss varje dag blicka uppåt för att, om Han inte skulle komma tillbaka då, få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.
Låt oss räta på oss och lyfta våra huvuden och be med en ivrig längtan om Konungarnas Konung och Herrarnas Herres tillkommelse! Låt oss förstå och greppa med full insikt om att vi fortfarande har en underbar, slutgiltig, samtidigt avgörande, frälsning att vänta. En befallning skall vi alla höra: "Kom, min älskade." eller "Gå bort ifrån mig, du laglöse! Jag kände dig aldrig.". Gör allt du kan för att med full trosvisshet veta vilken sida du kommer att stå på.


2 Timoteus 4:8
Nu ligger rättfärdighetens segerkrans i förvar åt mig. Den skall Herren, den rättfärdige domaren, ge åt mig på den dagen, och inte bara åt mig utan åt alla som älskar hans återkomst.


Guds frid över alla hans utvalda, I Jesu namn, Ja Amen. 


1 kommentar:

  1. MInä vänner är inte detta STOR GLÄDJE ATT VÅRAN JESUS KOMMER SNART OCH VI FÅR SE HONOM MED HANS HÄRLIGHET ,INTE I SLAKEN MEN I SOM KONUNG OCH KRAFT ÓCH STARK LJUS ÖVER ALLA HIMMELEN MED FEST ,MED ATT BÖRJA SNART ,TACK MED VÄLSIGNELSE KEIJO SÖDERTÄLJE

    SvaraRadera